onsdag

Ajm såw sårry..
Har ju ännu inte skrivit här i bloggen att jag blivit mamma!

Ja, för snart en vecka sedan tillochmed.

Maja Emily Joline föddes den 17/6 - 10 klockan 09.33.

Vikt: 3620 g.

Längd: 49 cm.

Förlossning: förvärkarna startade den 16/6 kl. 11 på morgonen, men de var så lindriga (kände mig mest olustig) att jag trots dessa kunde träffa mina bästa väninnor Jonna och Annelie på en fika runt 4tiden. Då började det kännas något mer. Åkte hem från J o A runt 7 för att då var det verkligen på gång kände jag. 5 minuter mellan värkarna och de gjorde nu riktigt ont. Åkte för att hämta moster som skulle vara med på förlossningen vid 10 halv 11-tiden. Därefter direkt till förlossningsavd. i Borås. Var då bara öppen 1 och en halv cm, så de skickade hem mig igen med två st starka tabletter (minns ej vad de hette) som jag skulle kunna sova på. Tog tabletterna, åkte hem, men kunde likförbannat inte somna. Värkarna gjorde nu så ont att jag nästan tappade fattningen ibland. Andades igenom värkarna hela tiden, vilket hjälpte mig att slappna av och ha kontroll samt att bebis fick tillräckligt med syre. Det enda som hjälpte var att sitta i duschen med kokhett vatten och duschhandtaget i cirklar över magen.. Det lindrade något. Satt där- ända tills varmvattnet tog slut. FUCK, minns jag att jag tänkte.. Mamma och moster sov så gott hela natten medans jag vankade av och an i smärtor. Väckte mamma någon gång och bad henne hålla mig i handen minns jag, men det hjälpte inte det heller. När mamma blandas in blir allt genast så mycket känsligare och man tänker lätt att "stackars mig" - och det ville jag INTE. För det är inte lätt att andas igenom värkarna samtidigt som man bölar kan jag lova! Åkte in igen kl 7 på morgonen och då var jag öppen 4.5 cm. Äntligen började det likna något! Men nu går det fort.. Satte mig genast i badkaret på mitt förlossningsrum och lustade i lustgasen (Som faktiskt inte hjälpte så mycket.. Mådde mest illa av den). Gick ur badet efter ca en timma och fortsatte mitt värkarbete på golvet faktiskt. Satte mig först på sängkanten, men fick en sådan värk att jag var nära att tappa fattningen helt. Kastade mig ner på golvet och ålade mig.. Efter ett tag sa jag att jag var tvungen till att bajsa! Krystvärkarna tog över och jag förlöste mig själv (tog tag under armhålorna på bebis och drog ensam upp henne på bröstet). En sådan känsla! Åh, obeskrivbart.. Alldeles sölit och glatt, men det hindrar en inte att pussa på de små trullsungarna i det läget.. Gud va jag grät! Vilken kärlek.

Var på BB-avdelningen i två dygn. Sov där ensam med min lilla Hullsa. Tyckte det var bra, för då fick vi en chans att lära känna varandra lite granna. Åkte alltså hem på lördagen. Allt har gått väldigt bra i övrigt! Amningen tog väl kanske lite tid att komma igång med, men det har löst sig med tiden. Dagarna går nåt så fruktansvärt fort nuförtiden, så hinner inte göra så mycket mer än att mysa, amma och sova med min lilla dotter. Blir väl mindre trätt med tiden får vi hoppas. Kroppen vänjer väl sig!

Idag får vi besök utav Heidi och Ragge. Ska bli mysigt. Och imorgon kommer någon från BVC över för att se hur vi har det. Därefter ska jag och mamma åka till Marika för att hämta mängder med kläder till lilla Maja. Och nu ska jag passa på att hänga tvätten, diska, plocka undan och göra mig iordning medans hon sover gott i sin vagn..

Bara Massa Kärlek

Jabba Me Hutt - Jag & Maja.