-`v´-

väntande ensamstående

2010-02-12

fredag

Thank you, for makin' it so hard to smile..
Vad hände med familjelyckan? Skulle det inte bli bättre nu? GAH!
Har haft världens gräl med min lillebror, och jag var omogen nog att säga att jag hatar honom.. Det är väl klart att jag inte menar det, men just DÅ gjorde jag det. Finns ingen som kan trycka ner mig så som han kan. Han vet precis hurdan jag är, och precis vad jag går under utav. Sedan tycker jag fortfarande att jag, som faktiskt är/ska föreställa 5 år äldre än honom, borde veta bättre än att ta åt sig utav hemskheterna eller ens ge tillbaka.. Han verkar INTE tycka att det ska bli kul med en bebis i familjen iafl, och det gör mig så extremt ledsen. Jag som ville ha honom som gudfar.. Jaja, får väl se vart det slutar. Jag får fan sväjla min stolthet och be om ursäkt för allt elakt jag sagt till honom imorgon! Skäms över hur överkänslig och energisk jag har blivit, och hoppas verkligen att det beror mestadels på graviditeten och att allt återgår till det normala snart..

För övrigt så går jag in i v. 22 idag! Kan knappt tro det.. Att det var nästan tre veckor sedan jag var på ultraljud. Att det var nästan 19 veckor sedan jag fick reda på att jag var gravid! Det är ju helt sjukt..

Jag är fortfarande väldigt nyfiken på könet.. Kanske skulle jag ta reda på det ändå? Många påstår att den som bär barnet brukar ha ett stort hum om vad det är för något, men jag har inte fått några speciella känningar.. Inte än iafl. Mormor tror att det blir en flicka, och hon har aldrig haft fel på sina gissningar förut. Men samtidigt så kände jag ganska starkt i början av graviditeten att det var en liten pojke.. Åh, va svårt! Såklart det inte spelar någon roll egentligen.. Bara kul att veta! Tror att hela graviditeten skulle bli mer äkta om man visste könet. Att det helt plötsligt blir mer som en individ och inte bara ett "det". Skulle underlätta att kolla namnförslag osv då också, samt att kunna yppa orden "mammas lilla flicka/lille pojke".

Jag önskar verkligen att min älskade gamlamormor Inga fortfarande lever i Juni, och får uppleva sitt barnbarnsbarnbarn.. Det är inte många familjer som får uppleva fem generationer i livet! Samt att jag vill ha kvar dig föralltid, såklart. Men något sånt går ju inte att begära dessvärre..

Jag kan verkligen inte sova. Har alldeles för mycket som yrar omkring i huvudet, och har helt enkelt inte orken att handskas med dessa ting just nu.. Men ska iafl inte sitta mer vid datorn nu. Ska dricka ett stort glas vatten, greppa en Danielle Steel-roman och läsa en stund..

Jabba Me Hutt - Jag med Bebis

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar