Fredag

En helt ny blogg, ett helt nytt inlägg.

Ja, det är ju nästan så att jag skäms. Har inte bloggat på evigheters evighet!
Däremot kommer denna bloggen skrivas ur ett helt annat perpektiv än min förra..
Jo, det är faktiskt så att jag har gått och blivit gravid!
Så nu lär det inte bli speciellt mkt skriverier om mitt partyliv, utan mer om min graviditet!

Anledningen till att jag väntat med att skriva om detta tills nu är för att jag lovade mig själv att först o främst hinna passera missfallsrisken som ligger på 13 veckor. Har läst att om man klarar sig till v 13, så är det 95% säkert att man får behålla barnet. Nu är jag där, 13 veckor och 6 dagar. Och förhoppningsvis är jag inte en av de 5% som får senare missfall..

Iallafall, så fick jag reda på att jag var gravid för ca 8 v sedan, och sen dess har jag hunnit skriva in mig på mödravårdcentralen och har redan varit där på besök 3 ggr. Samt att jag en helg blev inlagd på akuten i borås pga svåra magsmärtor. Där gjorde dom ett vaginalt ultraljud på mig för att se så att allt var okej med bebisen. Det var det! Och det var riktigt häftigt att se hur hjärtat slog (eller pickade rättare sagt). Igår var jag hos Annika Hasselblom, min "barnmorska" på mödravårdcentralen. Hon stack mig i armvecket och kollade blodvärden, vägde mig (gått upp 4,3 kilo redan!!) och bokade tid för ännu ett ultraljud den 26 januari. Efter ultraljudet ska jag även börja med järntabletter och den 5:e mars ska jag till barnmorskemottagningen för första gången! Jag har blivit så sjukt insatt i detta sedan jag bestämde mig för att behålla bebisen! Pappan, kanske ni undrar, var är han? Då kan jag säga såhär: att pappan inte ville ha något med varken mig eller barnet att göra. Och jag tycker det blir bäst så, sedan får ni andra resonera hur ni vill.. Många av er tycker kanske att det är fel mot barnet att sätta pappan som anonym, men jag kan garantera er att mitt barn ska få veta redan från början att han/hon faktiskt har en biologisk pappa och jag ska vara totalt ärlig i den saken. Är helt säker på att vi får det bättre utan honom och jag vill inte ha hans hjälp för allt i världen. Och några av er kanske undrar varför jag ens bestämde mig för att behålla ett barn jag måste ta ansvar för helt på egen hand när jag är så ung? Svaret på det är svårare faktiskt. Det är svårare än vad man kan tro att bestämma liv eller död för något litet man själv bär på. Jag funderade i ca en vecka, och då hade jag kommit in i en tidpunkt där jag enbart pratade om barnet och hur det skulle bli att behålla det. Det var mamma som sa att det verkade som att jag hade bestämt mig, och helt plötsligt insåg jag att, ja.. Jag ska bli förälder! När jag insett det, eldade jag upp alla broschyrer om abort och staplade fram en massa gravidböcker som jag genast började ögna igenom. Hur stort var mitt barn nu? Kunde det röra på sig? Slog hjärtat? Osv..

Nu är alla mina babyböcker utlästa och jag tycker själv att jag redan fått utökad erfarenhet! Hjärtat har slagit sedan vecka 5! Kan ni tänka er? Och alla organ är nu (v 13) på plats och könet har bestämts! Nu ska allting bara utvecklas.. Liksom jag! För växer gör jag redan. Kan med stor möda klämma mig i mina tajta favoritjeans, men inte länge till! Läste igår i Lennart Nilssons fantastiskt bok "Ett barn blir till" att i slutet av vecka tolv är fostret lika stort som en mans knytna hand. Fostret väger ca 23 g och är 7-8 cm långt (ungefär som en halv banan)! De fingeravtryck min bebis kommer bära resten av sitt liv är redan på plats..

Nu längtar jag efter att få känna de första sparkarna! Vill att magen ska växa fortare! Det känns fortfarande overkligt, så vill få fler bevis på att bebisen verkligen finns där.. Att den växer och frodas! åh, vad jag längtar till den 26 januari..

Ska till socialen och fråga vad de kan hjälpa mig med när det gäller egen lägenhet framöver. Ska bo hemma det första halvåret tror jag.. Det underlättar nog nåt fruktansvärt för mig.. Bättre att lasta på lite i taget. Bebis först, lägenhet sen.. Annars blir det väldigt mkt nytt och jag kommer att känna mig nåt fruktansvärt ensam.

Nu ska jag logga ut härifrån och göra lite nytta i hemmet! Hunden, Eros, behöver nog gå ut en runda snart med.
Jag kommer snart med uppdateringar!

/ Jabba Me Hutt - Jag med Bebis.